Som källa till det elektromagnetiska fältet används vanligtvis en växelströmförande lång kabel utlagd på marken. Utmed linjer vinkelräta mot kabeln mäter man kvoten samt fasskillnaden mellan de magnetiska fälten i två närliggande mottagarramar. Kvoter som är större än beräknade normalvärden och fasskillnader som avviker från noll tyder på att det