”Tyska” är en samlingsbenämning på ett flertal olika språkvarieteter (standardspråket, regionalspråk och dialekter). Den överregionala språknormen – det tyska standardspråket – grundar sig inte på den lokala eller regionala språkformen i någon

(32 av 228 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Relation till regionala varieteter och dialekter

Den normala muntliga uttrycksformen i informella situationer är för de flesta tyskar en språkvarietet som i större eller mindre grad skiljer sig från standardspråket i fråga om uttal, grammatik och ordförråd. Användning av standardspråket i

(35 av 246 ord)

Ljudsystemet

Ljudsystemet i standardspråket innehåller korta och långa vokaler samt diftonger. De senare har motsvarigheter i

(15 av 104 ord)

Stavning

Regelsystemet för stavningens anpassning till uttalet är tämligen komplicerat. Markering av lång vokal sker på flera olika sätt: dubbelteckning (Waa

(20 av 148 ord)

Formsystemet

Inom nominalsystemet markeras i standardspråket genus (dock endast i singularis: maskulinum, femininum och neutrum), numerus (singularis och pluralis) och

(19 av 131 ord)

Syntax

I bisatser och i huvudsatser med sammansatta predikat står huvudverbet vid satsens slut och dess bestämningar i ordning från höger till vänster. Detta leder ofta till spegelvänd

(27 av 186 ord)

Ordförråd

Purismen, som var stark fram till 1950-talet, har lett till att tyska

(12 av 82 ord)

Medverkande

  • Sven-Gunnar Andersson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Standardspråket. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tyska/standardspråket