samiska
samiska, tidigare lapska, finsk-ugriskt språk med flera varieteter, som har sitt kärnområde i norra Skandinavien, i norra Finland och på Kolahalvön.
(21 av 144 ord)Släktskap
Samiskans ställning inom den finsk-ugriska språkgruppen är omdiskuterad, men i dag anser de flesta
(14 av 96 ord)Varieteter
De regionala skillnaderna inom det samiska språkområdet är mycket omfattande, vilket hänger samman med det vidsträckta utbredningsområdet och det låga antalet talare. Skillnaderna berör varieteternas uppbyggnad, både ljud- och formsystem likaväl som ordförråd. Varieteterna skiljer sig så markant från varandra att
(41 av 287 ord)Samiska skriftspråk
Samiska började brukas som skriftspråk i samband med missionen bland samerna. De äldsta skrifterna är från Sverige och härrör från 1600-talets förra hälft. Äldst är en liten sång- och mässbok samt en ABC-bok av kyrkoherden Nicolaus Andreæ, vilka utkom 1619. De tidigaste böckerna karakteriseras av brokighet i ortografi och språkform. Från mitten av 1700-talet
(54 av 379 ord)Ljudsystem
Samiskan karakteriseras av ett rikt ljudsystem och många ljudväxlingar. Nordsamiskan har sex vokaler, i [i], e [e], u [u], o [o], á [a] och a [ɑ] samt fyra diftonger, ie [ie], ea [eɛ], uo
(34 av 237 ord)Grammatik
Det samiska formsystemet består av ett för finsk-ugriska förhållanden måttligt antal former, men ljudväxlingar och ändelsevariationer mellan olika stamtyper gör ändå formläran ganska omfattande. En verbform som i en stamtyp har ändelsen -e, till exempel manne ’vi två går’, har i en
(42 av 298 ord)Ordförråd
Det samiska ordförrådet innehåller en mängd lånord från finska, nordiska språk och – i östsamiska – ryska. Lika karakteriserande för språket är dock det inhemska ordförrådet, som är intimt förknippat med kulturen. Det finns en rik
(36 av 243 ord)