ubikvitet
ubikviteʹt (en bildning till latin ubiʹque ’var som helst’, ’överallt’), teologisk term präglad under Luthers strid med Zwingli om Kristi närvaro i nattvarden.
Utifrån traditionella föreställningar om relationen mellan Kristi gudomliga och mänskliga naturer (se communicatio idiomatum) hävdade Luther att Kristus som människa hade del i den gudomliga allestädesnärvaron. Därför kunde Kristi kropp och blod vara realt närvarande ”i, med och under” bröd och vin. Ubikvitetsläran, som avvisades av Melanchthon, utvecklades vidare av Johannes
Information om artikeln
Källangivelse