Mötet präglades i hög grad av 1968 års politiska radikalism och innebar ett genombrott för kyrkornas internationella sociala och politiska ansvar. Särskilt från de yngre framkom en stark kritik mot den dittillsvarande samfundsekumeniken. I uttalanden krävde mötet att världens rika länder skulle ställa utvecklingsfrågorna i centrum, utarbeta icke-våldsstrategier och låta utvecklingslandsinsatser