van Giesons färgningsmetod
van Giesons färgningsmetod [faŋgi:ʹsɔns] (efter Ira van Gieson, amerikansk neuropatolog, 1865–1913), sedan 1899 allmänt använd metod för att färga mikroskopiska preparat som skall undersökas i ljusmikroskop.
Färgvätskan innehåller surt fuksin, pikrinsyra och hematoxylin. Cellkärnorna färgas blå eller svarta. Kollagen färgas rött och övriga vävnadskomponenter gula. Metoden används ibland som rutinfärgning, t.ex. inom den kliniska patologin, men oftast som specialfärgning för att få kollagenfibrer i bindväv att framträda.
Information om artikeln
Källangivelse