väringar
väringar (fornisländska væringjar, möjligen ungefär ’edsvurna’), medelgrekiska Baʹrangoi, benämning på framför allt nordbor under vikingatid och tidig medeltid, företrädesvis i deras egenskap av legosoldater i Bysantinska rikets väringagarde från 900-talet till 1100-talet.
Väringarna användes dels som vanliga legosoldater i strid, dels som kejserlig livvakt. Långt ifrån alla väringar var skandinaver; åtskilliga var slaver, och på 1100-talet var en betydande andel engelsmän. Den mest kände väringen var den blivande norske kungen Harald Hårdråde, som tjänstgjorde i gardet 1034–43. Vissa muntliga berättartraditioner i bl.a.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse