värjemålsed
värjemålsed, i äldre rätt förekommande bevismedel som bestod i att part i rättegång genom ed kunde vederlägga motpartens påstående.
Denna form av ed hade sin största betydelse under den legala bevisteorins tid; den kunde åläggas part endast om det förelåg halv bevisning mot honom, och det fanns inget utrymme för domaren att pröva dess värde. Värjemålsed förekom i såväl tviste- som brottmål. Jämför ed.
Information om artikeln
Källangivelse