Begreppet har sina rötter i daoismen där det anknyter till begreppen wu wei, icke-handlande, och wu xin, icke-medvetande. Tanken fanns redan hos Xun Zi och upptogs även i chanbuddhismen (se chan) men sattes i centrum inom neokonfucianismen. Medan den chanbuddhistiske vise vände sig från det världsliga livet och drog sig undan till ett kloster