kinesisk filosofi
kinesisk filosofi. En första blomstring nådde den kinesiska filosofin under slutet av Zhoudynastin (ca 1040–256 f.Kr.), särskilt under ”de stridande staternas tid” (480–221), då det framträdde så många olika riktningar att de på typiskt kinesiskt sätt brukar omtalas som ”de hundra skolorna”.
Bland dessa har man sedan historikern Sima Tan (död ca 110 f.Kr.) brukat urskilja sex som särskilt betydelsefulla. Viktigast av dessa var den som på kinesiska brukar kallas rujia (’de lärdas skola’), och vars centralgestalt var Kong Fuzi (latiniserad form Konfucius). Riktningen brukar därför i Västerlandet omtalas som konfucianism.
Enande och sönderfall
Buddhismens frammarsch
Neokonfucianismens två huvudriktningar
Nedgång och protester – det moderna skedet
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Dick A.R. Haglund
Källangivelse