Konstgjorda ädelstenar
Konstgjorda ädelstenar kallas också syntetiska ädelstenar och är konstgjorda kristaller som används som ädelstenar. Den äldsta metoden för att framställa ädelstenar i kommersiell skala uppfanns 1902 av den franske kemisten Auguste Verneuil (1856–1913). Den kallas Verneuil-metoden, och med den framställer man rubin, safir, spinell och rutil. Två andra likaså smälttekniska metoder är Czochralski-metoden, med vilken man framställer rubin, safir, spinell, alexandrit och de granatliknande YAG och GGG (se nedan), samt Stockbarger–Bridgman-metoden, med vilken man framställer bl.a. safir.
Medelst en lösningsteknisk
(80 av 590 ord)Skillnader mellan naturliga och tillverkade ädelstenar
Viktiga egenskaper hos ädelstenar som densitet, ljusbrytning, dubbelbrytning, dikroism och kemisk sammansättning är desamma
(14 av 97 ord)Användning
Konstgjorda ädelstenar används, förutom som smyckestenar, inom industrin. Bergkristall används i
(11 av 35 ord)