Ämnesmetodik som disciplin etablerades genom lärarutbildningsreformer på 1950- och 60-talen. 1960-talets läroplaner innehöll utförliga metodiska rekommendationer men sällan några direkt ämnesmetodiska anvisningar. Det ämnesmetodiska kunnandet ansågs främst vara en personlig yrkeskunskap, grundad på lärarens erfarenheter.