dra

dra

dra äv. dra`ga verb drog dragit dragen dragna, pres. drar äv. drager
ORDLED: drag-it
SUBST.: dragande (till 1,3--5,8--10), dragning (till 1,3--5,8,9)

1 påverka med en kraft som är riktad tillbaka mot kraftkällan med el. utan resultatet att det påverkade föremålet flyttas närmare {→²sträcka 1}: de drog båten av grundet; han drog sonen på en kälke; han drog sin syster i håret; ~ i nödbromsen; ~ ner rullgardinen; ~ lakan
BET.NYANSER: a) i fråga