sträcka
sträcka
2sträck`a verb sträckte sträckt, pres. sträcker
ORDLED: sträck-er
SUBST.: sträckande, sträckning; sträck (till 4)
1 dra (i) (ngt) så att det blir längre {→dra 1, tänja}: sträckhållfasthet; när ylletröjan är tvättad skall den ~s till rätt längd och vidd
BET.NYANSER: a) spec. med avs. på (del av) kropp
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
sträcka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/sträcka-(2)