auspicier
auspiʹcier (av latin auspiʹcium ’fågelskådande’), i det antika Rom beteckning för dels tecken som ansågs sända av gudarna, dels observationer och tolkning av dem.
Särskilt studerades fåglars flykt och läten, aptiten hos heliga höns, som hölls i detta syfte, samt åska och blixt. Auspicier företogs, i regel med en augurs bistånd, av de höga ämbetsmän som hade rätt därtill före alla viktigare offentliga åtgärder. Ciceros skrift ”De divinatione” är den viktigaste antika skildringen av
Information om artikeln
Källangivelse