meteorologi
meteorologi (grekiska meteōrologiʹa ’läran om det som finns i luften’, av
(11 av 58 ord)Meteorologin och dess delområden
Meteorologin är en gren av geofysiken och den kemiska meteorologin är en del av geokemin. Meteorologin kan indelas i ett flertal delvetenskaper:
Dynamisk meteorologi, som med utgångspunkt i
(28 av 196 ord)Meteorologins historia
Redan de första kända skapelsemyterna kan sägas innehålla meteorologiska observationer. Under 500-talet f.Kr. ägnade de joniska naturfilosoferna Anaximander och Anaximenes vädret stor uppmärksamhet i sina studier, och ca 200 år senare kom Aristoteles Meteorologika, ett systematiskt verk i fyra volymer som kom att utöva inflytande på västerländsk forskning ända till början av 1800-talet.
Sporadiska meteorologiska observationer finns bevarade hos bl.a. romerska, bysantinska och arabiska författare, fram till slutet av medeltiden. I mitten av 1400-talet tillverkade Nicolaus Cusanus en slags luftfuktighetsmätare
(80 av 803 ord)Kemisk meteorologi
Den kemiska meteorologin har utvecklats relativt sent. Meteorologerna började intressera sig för luftföroreningsproblem under mellankrigstiden, men forskningen var (förutom den atmosfärkemiska forskningen kring ozonskiktet) framför allt inriktad på att förstå hur
(31 av 217 ord)Klimatologi
Klimatologin växte fram under 1800-talet i form av regionala och globala sammanställningar och studier av vädret och dess växlingar. Ledande i
(21 av 146 ord)Internationell organisation
Meteorologisk forskning liksom dess tillämpning inom vädertjänst kräver i hög grad internationell samverkan. En första meteorologisk världskongress hölls 1873 i Wien som ett led i strävan att skapa ett observationsnät för vädertjänsterna, vilka organiserades runt om
(36 av 255 ord)Meteorologin i Sverige
Intresset för meteorologi växte också i Sverige fram vid mitten på 1800-talet. Vetenskapsakademiens fysiker Erik Edlund fick 1858
(18 av 128 ord)