beneficium
benefiʹcium (latin, ’välgärning’, ’understöd’, ’hjälp’), kyrkligt ämbete förbundet med en egendom av vilken innehavaren åtnjuter avkastningen.
Under medeltiden och även senare kunde man inneha ett beneficium utan att utöva den därmed förbundna tjänsten, som då upphölls av en vikarie (jämför prebende, sinekur). Det var ibland också möjligt för en person att inneha flera beneficier.
Information om artikeln
Källangivelse