Carl-Göran Ekerwalds författarskap, som rymmer romaner, noveller och kulturfilosofisk essäistik, är inriktat på individen och särlingen. I novellsamlingen Kumminåkern (1962) introduceras en norrländsk miljö med särpräglade människotyper, som Ekerwald senare återkommit till i både burleska historier och historiska romaner. I sin essäistik, bland annat Diogenes lykta (1983) och Sommarhus i