Perioden räknas från Diocletianus (kejsare 284–305), som slutgiltigt antog titeln dominus et deus, ”härskare och gud” (jämför dominus). Till följd av påtryckningar från de kristna ersatte redan Konstantin anspråken på gudomlighet med gudalikhet, men det yttre, österifrån starkt influerade hovceremonielet, som tjänade till att understryka kejsarens upphöjdhet över omgivningen,