Faustman visade främst på 1940-talet sin särprägel som regissör genom ett antal realistiska och socialt engagerade skildringar av arbete och arbetarklass, till exempel När ängarna blommar (1946) och Lars Hård (1948) efter romaner av Jan Fridegård och Främmande hamn (1948) efter en pjäs av Josef Kjellgren.