Svenskans explosivor, och samtidigt de i jordens språk vanligaste, är /p/, /t/, /k/ (tonlösa) och /b/, /d/, /g/ (tonande). Explosivorna bildas genom att en utåtriktad luftström spärras av (t.ex. med läpparna som i /p/ och /b/) och sedan åter snabbt frigörs. Se även klusil.