fogde (över medellågtyska ytterst av medeltidslatin vocaʹtus, av latin advocaʹtus, jämför advokat), en i Sverige sedan 1290-talet använd beteckning för åtskilliga ämbetsmän hos kungen och (senare) hos enskilda stormän och institutionella godsägare med ansvar för förvaltning av och – framför allt – uppbörd från ett visst geografiskt område (fögderi) eller viss verksamhet (ofta markerad genom en inskränkande förled, t.ex. ”landbofogde”, ”gårdsfogde” eller ”gruvfogde”).