”Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen”, stiftad 1856, är äldst, och inom ett decennium bildades ytterligare ett tiotal. I regel hade man ett brett program; förutom beskrivning och vård av fornlämningar samt insamling av fornsaker fanns ofta både etnologiska, konst- och språkvetenskapliga och historiska inslag. Många utgav tidskrifter; så har