Dess innehavare betraktades som släkting (kusin) till kungen och kunde bl.a. som särskilt hedersprivilegium behålla huvudbonaden på i dennes närvaro. Granderna var tillika Kastiliens och Aragoniens mäktigaste jordägare och hade stort politiskt inflytande. Grandvärdigheten erkändes formellt 1520 genom en förordning av kejsar Karl V. Den upphävdes vid två tillfällen (1873 och