Efter andra världskriget inledde Jean Tardieu experiment i samma anda som Adamov, Beckett och Ionesco, och det var med korta, lyriska och delvis abstrakta skådespel han framträdde som en av de mest typiska representanterna för absurdismen. Han skrev pjäser med musiken som förebild, bland annat ”L’A.B.C. de notre vie” (’Vårt