Kleine-Levins syndrom
Kleine-Levins syndrom [klainəleʹvins] (efter den tyske psykiatern Willi Kleine och den amerikanske neurologen Max Levin, vilka oberoende av varandra beskrev syndromet på 1920-talet), sällsynt störning med episoder av ökad sömn (hypersomni) och aptit (hyperfagi), ibland också psykomotorisk hämning, grumlat medvetande och partiell eller total minnesförlust (amnesi) beträffande episoderna.
Dessa kommer två–tre gånger årligen och varar omkring två veckor. Debuten sker vanligen i tonåren, och syndromet är vanligast hos män. Det beror på en till sin natur okänd störning i hypotalamus och/eller frontalhjärnan. Amfetamin kan lindra symtomen.
Information om artikeln
Källangivelse