Grunden till kommunalrätten lades 1862 genom utfärdandet av förordningar, avseende kommunalstyrelse på landet, kommunalstyrelse i stad, kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd samt landsting. Grundtankar i denna reform var bl.a. att kommunerna erkändes som självständiga juridiska personer, deras beslutanderätt vidgades och statsmyndigheternas tillsynsbefogenheter inskränktes och avgränsades genom besvärs- och underställningsinstitutens utformning.