Langhans’ jätteceller
Langhans’ jätteceller (efter den tyske anatomen Theodor Langhans, 1839–1915), en typ av flerkärniga, stora celler (diameter upp till 300 μm) som påträffas vid kroniska granulomatösa inflammationer (t.ex. tuberkulos, syfilis, vissa svampsjukdomar och sarkoidos).
De uppkommer genom sammansmältning av modifierade makrofager (epiteloidceller) och kan innehålla 50–100 cellkärnor, som brukar vara lagrade i cellens periferi. Jämför granulom.
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.