latifundium
latifuʹndium (latin, av laʹtus ’bred’, ’vidsträckt’ och fuʹndus ’jordegendom’), framför allt i modern litteratur benämning på de storgods som från andra århundradet f.Kr. växte fram i Italien och det expanderande romerska riket.
Storgodsens betydelse och omfattning före bröderna Gracchus reformförsök (133–122 f.Kr.) har sannolikt övervärderats i tidigare forskning, även om tendensen mot ett mer extensivt jordbruk, baserat på slavarbetskraft och koncentrerat till boskapsskötsel, vin- och olivodling, förefaller klar. Redan mot slutet av republiken (ca 60–27 f.Kr.) omtalas egendomar om ca 100 000 hektar
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse