ligatur
ligatuʹr (senlatin ligatuʹra ’(för)band’, av liʹgo ’binda (samman)’, ’förena’), inom paleografin beteckning för sammanbindande av bokstäver i löpande skrift.
I den latinska skriftens utveckling växte bruket av ligaturer fram i kursivskriften i och med att man började använda papyrus som skriftunderlag, och det är framför allt i kursivskriften som ligaturerna har sin hemvist. I den äldre romerska kursivskriften var bruket ännu föga utvecklat, och när bindning förekom ändrades i regel inte
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan-Olof Tjäder
Källangivelse