bokskrift, typ av handskrift, använd under antiken och medeltiden främst för utskrift av böcker; inom paleografin benämning på en skrift som, i en viss motsats mot bruksskrift, ”handstil”, strävar efter regelbundenhet, fasthet i formen, klar läslighet och representation. Beroende på syftet kunde den ena eller den andra aspekten överväga; i

(50 av 352 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Jan-Olof Tjäder

Litteraturanvisning

I. Kirchner, Scriptura latina libraria 2 ( 1970);
S.H. Thomson, Latin Bookhands of the Later Middle Ages 1100–1500 ( 1969).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, bokskrift. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bokskrift