P. brukar räknas som den främste tonsättaren inom den s.k. Notre-Dame-skolan. Han uppges i en anonym 1200-talstraktat ha bearbetat organum- och discantusavsnitten i Leoninus ”Magnus liber”. Märkligast av de stycken som tillskrivits P. är ett par fyrstämmiga organumsatser som tycks ha sjungits som processionsmusik av fyra solister.