I urfinskan berörde stadieväxlingen klusilerna k, p och t samt s-ljudet. Stadiet bestämdes då bl.a. av om stavelsen slutade på vokal eller på konsonant. I finskan är detta system fortfarande synligt, t.ex. i nominativ singularis hattu ’en hatt’: ackusativ singularis hatun; Turku ’Åbo’: Turussa