Skalet, t.ex. en flygplansvinge, ersätts i metoden av ett antal längsgående ”stringers” (axialstyva linjer), som tänks endast kunna ta upp normalspänningar, och av mellanliggande membran, som tänks endast kunna ta upp skjuvspänningar. Metoden, som länge var mycket använd inom flygplansmekaniken, har ersatts av den mera noggranna finita elementmetoden.