tabulatur
tabulatuʹr (ytterst av latin taʹbula 'tavla'; 'bräda', 'planka'), ursprungligen en under renässansen sammanfattande term för transkriptioner av flerstämmiga vokalsatser, vanligen från så kallade stämböcker, till notationer anpassade för soloinstrument, till exempel orgel, klaver eller luta.
Jämför intabulering.
Källangivelse