Isokrates grundade ca 392 f.Kr. i Athen en skola för vad han själv kallade filosofi; förutom talekonst avsåg han därmed en bred allmänbildning som kunde hjälpa eleverna i alla situationer de mötte i livet. Isokrates program tog avstånd både från ren retorikutbildning och från den snävt fackfilosofiska utbildning som erbjöds