aerodynamik [ae:ʹ-] (av grekiska aēʹr ’luft’ och dyʹnamis ’kraft’), läran om lufts och andra gasers strömning, särskilt kring farkoster och i strömningsmaskiner, och därav föranledda krafter. Den moderna aerodynamiken är en produkt av och en

(35 av 244 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inkompressibel strömning

För att studera strömningarna kring en kropp eller vinge utgår man från att föremålet anblåses med en homogen, parallell luftström med konstanta egenskaper. Strömningen antas då vara stationär och röra sig med konstant densitet (här betecknad med ρ). Den kallas då inkompressibel.

Ett klassiskt resultat, baserat på sådana förutsättningar, är Bernoullis ekvation, som visar att trycket p i varje punkt i strömningsfältet beror kvadratiskt på hastigheten V i punkten,
p

(70 av 508 ord)

Kompressibel strömning

Fundamentala utvidgningar av aerodynamikområdet har skett under senare tid mot strömning vid höga hastigheter, så höga att luftens kompressibilitet måste beaktas. Den viktiga parametern är machtalet, Ma, (efter Ernst Mach), Ma = V/a, där a är ljudhastigheten. Flygplanet

(38 av 301 ord)

Forskningsmetoder

(1 av 1 ord)

Experimentella metoder

Aerodynamiska experiment görs i vindtunnel, där man mäter tryckfördelning, krafter, moment m.m. på

(13 av 88 ord)

Numeriska metoder

Datorteknikens utveckling har gjort det möjligt att numeriskt beräkna komplicerade strömningsfält

(11 av 63 ord)

Medverkande

  • Sune Berndt

Litteraturanvisning

J.D. Anderson Jr, Fundamentals of Aerodynamics ( 1984);
Th. von Kármán, Aerodynamics: Selected Topics in the Light of Their Historical Development ( 1954);
M. Van Dyke, An Album of Fluid Motion ( 1982).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, aerodynamik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/aerodynamik