atmosfäʹren (nylatin atmosphaeʹra, av grekiska atmoʹs ’ånga’, ’dunst’ och sphaiʹra ’klot’)

(11 av 21 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Sammansättning

Atmosfären kring jorden har en sammansättning som (frånsett vattenånga) framgår av tabellen. Huvudkomponenterna kväve, syre och ädelgasen argon utgör sammanlagt mer än 99,9 %. Därutöver finns en lång rad andra gaser i små mängder.

Mängden koldioxid bestäms av en nära balans mellan den koldioxid som är löst i havet, det kol som är bundet i biomassa samt mänskliga utsläpp. Koldioxid är av grundläggande betydelse för växtvärldens fotosyntes. Mängden i atmosfären varierar därför med växlingarna mellan natt och dag och mellan sommar

(81 av 602 ord)

Vertikal struktur

Atmosfärens vertikala struktur (se bild 1) bestäms av absorptionen av solens strålar, vid jordytan och i olika luftskikt. I medeltal når omkring hälften av solens värmande strålning ända ned till jordytan (se bild 3), som uppvärms. På grund av konvektion (gasrörelser) i troposfären avtar temperaturen kontinuerligt med höjden och

(49 av 347 ord)

Värmebalans

Atmosfärens sammansättning bestämmer på ett avgörande sätt temperaturen på jorden. Ca 31 % av den inkommande solstrålningen reflekteras åter mot rymden utan att ha omsatts i värme, dvs. jordens totala albedo är 31 %. En stor del av den reflekterade strålningen beror på moln och själva jordytans albedo är

(49 av 331 ord)

Utvecklingshistoria

Jorden saknade med all sannolikhet atmosfär under hundratals miljoner år efter sin tillkomst för ca 4 600 miljoner år sedan. Gaser från jordens inre, framför allt koldioxid, metan, ammoniak och vattenånga, sipprade långsamt upp mot jordytan, men sönderdelades effektivt av den inkommande solstrålningen som obehindrad nådde ned till jordytan. Därvid bildades framför allt väte, kväve och syre. Vätgasen kunde försvinna ut i rymden på grund

(65 av 455 ord)

Vertikal skiktning och stabilitet

När luften är i vila är lufttrycket på en godtycklig nivå lika med tyngden av luftpelaren ovan nivån i fråga. Ju lägre nivå i atmosfären, desto högre är lufttrycket. På en given nivå råder en ungefärlig balans mellan tryckkraften (högre tryck längre ned i atmosfären och lägre högre upp) och jordens dragningskraft, gravitationen. Detta tillstånd kallas hydrostatisk jämvikt och kan antas nästan alltid

(63 av 446 ord)

Temperaturfördelning mellan pol och ekvator

Bild 4 visar ett tvärsnitt från pol till pol av temperaturens och vindarnas zonala (öst–västliga) fördelning i troposfären och stratosfären i januari och juli. Eftersom sommar råder på södra halvklotet när det är

(33 av 233 ord)

Vindmönster

På alla breddgrader blåser vindarna i genomsnitt huvudsakligen i öst–västlig eller väst–östlig riktning (bild 4). I troposfären råder inom tropiska områden övervägande ostliga vindar, på norra halvklotet i allmänhet med en nordlig komponent, medan en sydlig komponent är

(38 av 259 ord)

Lufthavets karakteristiska omblandningstider

Vindarna i atmosfären innebär att luften ständigt blandas om. En god uppfattning av hur snabbt denna omblandning äger rum

(19 av 135 ord)

Västvindsbältets instabilitet och lufthavets allmänna cirkulation

Temperaturens fördelning i atmosfären mellan pol och ekvator ger också upphov till instabilitet. Inom det bälte på mellanbredderna där temperaturavtagandet mot polerna är maximalt, finner vi de kraftigaste västvindarna i den övre troposfären, jetströmmen. Här uppstår polarfronten mellan varm tropisk luft och den kallare polarluften. När denna front blir tillräckligt skarp, skapas möjligheter för att cykloner ska kunna bildas och utvecklas. Därvid intensifieras också den vindvirvel som karakteriserar en cyklon. Den varma tropiska luften strömmar mot polen på östsidan, medan

(80 av 739 ord)

Det atmosfäriska gränsskiktet

Utbytet av värme och fuktighet mellan å ena sidan atmosfären och å andra sidan land och hav liksom vindarnas

(19 av 135 ord)

Medverkande

  • Bert Bolin
  • Michael Tjernström

Litteraturanvisning

O.E. Allen (utgivare), Planeten Jorden: Atmosfären ( svensk översättning 1984);
R.A. Anthes, The Atmosphere ( 1975);
S. Bodin, Väder och vind ( 1978);
H. Riehl, Introduction to the Atmosphere ( 3:e upplagan 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, atmosfären. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/atmosfären