De eurasiska delarna är mest lågland. Undantag är Nordnorge, Svalbard, Tajmyrhalvön (1 146 m ö.h.) och nordöstra Sibirien med bergsområden (1 800–2 000 m ö.h.). I Alaska reser sig Brooks Range 2 000–2 800 m ö.h. över ett smalt lågland.

Den kanadensiska övärlden är delvis låg, t.ex. Banksön och Victoriaön, medan t.ex. den till stor del istäckta Ellesmereön når nära

(60 av 369 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Margit Werner
  • Olle Melander
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Landformer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arktis/natur/landformer