Begravningsakten

Den medeltida likvigningen ersattes efter reformationen av s.k. utläsning. Eftersom begravningen vanligen ägde rum på söndagen och kunde medföra försening av högmässan förbjöd kyrkolagen prästerna att fara till gårdarna och sjunga ut lik och hålla utfärdspredikningar. Denna uppgift övertogs därför av lekmän. Vid utfärdsceremonin dracks en minnesskål för den döde, en sed som ännu inte är helt avlagd i Västsverige. När döden inträffar på en sjukvårdsinrättning transporteras den döde numera genom begravningsentreprenörens försorg direkt till ett bårhus, där de närmaste

• Författare:
• Nils-Arvid Bringéus