Arkitektur
Expressionismen utgör inom arkitekturen en sammanfattande beteckning för hållningar i opposition mot rationalismens och klassicismens disciplinerade arkitektursyn, särskilt framträdande mellan 1910 och 1930. Det dramatiserande synsättet hämtade sina uttrycksmedel ur bildkonsten, såväl måleri som skulptur, men också naturformer verkade inspirerande – växter, havsvågor, grottor med droppsten. Expressionistiska verkningar förebådades i
Information om artikeln
Källangivelse