hållfasthetslära

hållfasthetslära, läran om fasta kroppars beteende vid mekanisk belastning, vid påtvingad deformation (som t.ex. mekanisk formning) och till följd av växlande temperaturfält. Av främsta betydelse är fenomen som deformation, spänning, brott, instabilitet och svängningar. Hållfasthetslära baseras teoretiskt på modellbildning som har sin grund i experiment. Analysen innefattar en kombination av matematiskt teoretiska, numeriska och experimentella metoder,

(56 av 396 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Historik

Materials hållfasthet har i alla tider varit av stor betydelse för människor. Fynd från Qin-dynastin visar att man i Kina redan på 200-talet f.Kr. kunde göra avancerade bedömningar av hållfasthet

(30 av 210 ord)

Utbildning

Undervisning i hållfasthetslära bedrevs vid Tekniska högskolan i Stockholm redan på 1840-talet i anslutning

(14 av 97 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Janne Carlsson

Litteraturanvisning

F.P. Beer & E.R. Johnston Jr, Mechanics of Materials ( 2:a upplagan 1992);
T. Dahlberg, Teknisk hållfasthetslära ( 1990);
J. Hult, Spänning och brott ( 1990);
S.P. Timoshenko, History of Strength of Materials ( 1983);
S.P. Timoshenko, Strength of Materials 1–2 ( 3:e upplagan 1955–56).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, hållfasthetslära. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hållfasthetslära