plasticitetsteori, deldisciplin inom hållfasthetsläran som innefattar matematiskt studium av spänningar och töjningar i fasta material med förmåga till kvarstående deformation (plastisk deformation). Användningen avser främst metalliska konstruktionsmaterial men även t.ex. sand, jord och lera. De teoretiska grundvalarna har som utgångspunkt experimentella observationer i avsikt att matematiskt modellera olika

(48 av 336 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bertil Storåkers

Litteraturanvisning

Rodney Hill, The Mathematical Theory of Plasticity ( 8:e upplagan 1985);
B. Storåkers, Grundläggande plasticitetsteori med krypmekanik ( 3:e upplagan 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, plasticitetsteori. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/plasticitetsteori