Människans hjärna består av

• storhjärnan (cerebrum, telencefalon)

• mellanhjärnan (diencephalon)

• hjärnstammen (truncus encephali) som består av mitthjärnan (mesencefalon), hjärnbryggan (pons) och förlängda märgen (medulla oblongata)

• lillhjärnan (cerebellum).

Hos den vuxna människan är hjärnans vikt 1,2–1,4 kg (1,5–2,0 % av kroppsvikten). Den ligger innesluten i den

(48 av 335 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Storhjärnans byggnad

Storhjärnan består av de båda hjärnhalvorna (storhjärnshemisfärerna), vilka är skilda av en djup, längsgående fåra. I fårans botten förenas hemisfärerna av hjärnbalken (corpus callosum), som består av miljontals nervtrådar. Ytterst i varje hjärnhalva finns hjärnbarken, vilken är veckad och bildar vindlingar, gyri, och fåror, sulci.

Hjärnbarken i vardera hemisfären indelas

(50 av 354 ord)

Mellanhjärnans byggnad

Mellanhjärnan har inte någon distinkt gräns mot storhjärnan. Den omfattar talamus, hypotalamus, subtalamus och epitalamus.

Talamus

Talamus (thalamus) är en stor, äggformig, parig kärna som innehåller omkopplingscentra för

(28 av 200 ord)

Hjärnstammens byggnad

Hjärnstammen omfattar mitthjärnan (mesencephalon), hjärnbryggan (pons) och förlängda märgen (medulla oblongata). I hjärnstammen, från förlängda märgen längs medellinjen upp till hypotalamus, sträcker sig en samling kärnor, retikulära aktiveringssystemet

(28 av 192 ord)

Lillhjärnans byggnad

Lillhjärnan ligger nedsänkt i bakre skallgropen och täcks på ovansidan av lillhjärnstältet (hårda hjärnhinnan). Lillhjärnan är förenad med

(18 av 125 ord)

Medverkande

  • Bertil Sonesson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Människohjärnans anatomi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hjärna/människohjärnans-anatomi