kol
kol, icke-metalliskt grundämne i periodiska systemets grupp 14, kolgruppen; kemiskt tecken C.
(12 av 12 ord)Förekomst
Kol förekommer i jordskorpan i fri form som grafit och diamant. I bunden form förekommer det som fossila bränslen, till exempel stenkol, brunkol och bergolja (petroleum) och som karbonater av elektropositiva grundämnen, såsom kalcium och magnesium. De viktigaste karbonatmineralen är kalkspat, dolomit och magnesit. Kalkspat bildar (ibland tillsammans med dolomit) bergarter som kalksten, krita och marmor. I hav och
(59 av 404 ord)Framställning
Naturlig grafit är sällsynt och förekommer i kristallin form tillsammans med silikatmineral i bergarter som gnejs och kvartsit. Utvinningen görs med flotation och behandling med vätefluorid och väteklorid, följt av upphettning i vakuum till 1 500 °C.
(37 av 244 ord)Egenskaper
Fysikaliska egenskaper
Kol förekommer naturligt i huvudsak som kolisotopen 12C med inblandning av cirka 1,1 procent av den stabila isotopen 13C. 13C
(20 av 152 ord)Kemiska egenskaper
I form av diamant är kol extremt oreaktivt vid normala laboratoriebetingelser. Grafit är betydligt mera reaktiv och ger till exempel med varm koncentrerad salpetersyra mellitsyra, bensenhexakarboxylsyra. Oxidation med andra kemiska oxidationsmedel ger ”grafitoxid”, en instabil, ljusgul produkt av varierande sammansättning. Med fluor fås grafitfluorid, som bildas
(46 av 320 ord)Föreningar
Kolatomen har fyra valenselektroner och karakteriseras av förmågan att bilda starka, kovalenta bindningar, dels till andra kolatomer, dels till
(19 av 133 ord)Kolets kretslopp
Kolatomer ingår i alla organiska ämnen i naturen och omsätts i samband med livsprocesserna, såväl i växter som i djur. Koldioxiden i luften tas i anspråk vid landväxternas fotosyntes.
(64 av 455 ord)Historik
På 1750-talet fastslog Joseph Black att den gas (koldioxid) som bildas vid förbränning av det sedan
(16 av 114 ord)