rättskrivning
rättskrivning, rättstavning, ortografi, vedertagen norm för stavning av ett språks ord. Förhållandet mellan skrift och tal kan ses på fyra olika sätt. Man kan betrakta relationen med utgångspunkt i skriften eller i talet, och man kan anlägga en deskriptiv (beskrivande) eller en normativ (föreskrivande) aspekt. Rättstavning är den normativa aspekten på förhållandet mellan tal och skrift (i denna ordning).
I den rådande svenska stavningsnormen kan man urskilja tre huvudprinciper. Många ord har en fonologiskt orienterad (ljudinriktad) stavning, t.ex. flykt (substantiv).
(80 av 892 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
S. Allén, ”Stavning”,
Ord och Stil 1973;
C. S. Lindstam,
Nordisk rättstavning (
1946);
C. I. Ståhle, ”Det nordiska rättstavningsmötet 1869 och hundra års svensk rättstavning”,
Språkvård 1969.
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
rättskrivning.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/rättskrivning