suveränitet
suveränitet (franska souveraineté ’högsta makt’, av souverain ’högst’, ytterst av super-), folkrättslig term för en stats självständighet och oavhängighet i förhållande till andra stater (extern suveränitet) och för dess maktmonopol inom det egna territoriet (intern suveränitet). Under medeltidens feodala förhållanden avsågs med suveränitet en länsherres maktställning över en vasall. De framväxande statsbildningarna i Europa saknade suveränitet så länge de var underordnade den tysk–romerska
(63 av 443 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
I. Strahl & S. Strömholm,
Makt och rätt: Rättsidéns gång genom historien – från Babylonien till FN (
12:e upplagan 2009).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
suveränitet.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/suveränitet