bebyggelsearkeologi
bebyggelsearkeologi, den gren av arkeologin som behandlar människans bruk av det geografiska rummet och förändringar i detta bruk över tiden.
Vanligen studeras kulturer med fast bosättning, i regel med jordbruk, men bebyggelsearkeologiska resonemang kan föras också om mera rörliga kulturformer, t.ex. stenålderns jägarfolk. För bebyggelsearkeologin är de humanekologiska förhållandena grundläggande, dvs. människans beroende av landskapets naturliga förutsättningar, men för att förstå utnyttjandet av miljön krävs också kunskap om sociala system
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Klas-Göran Selinge
Källangivelse