bete, markområde där djur äter av växtligheten. Bete utnyttjas som näringskälla för till exempel nötkreatur, får, getter och hästar, i vissa fall även för svin.

De nomadiserande folkens kulturmönster är en

(31 av 211 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Betesmark i Sverige

Det forntida samhällets jordbruksinriktade produktion fordrade tillgång på betesmark, vilket innebar att skog måste röjas genom upprepad svedjning. Därigenom skapades öppna gräsbeten med inslag av lövträd, lövängar; dessa var efter slåttern lämpliga beten för bland annat nötkreatur.

(37 av 259 ord)

Typer av beten

Naturbete (hag-, skogs- och fjällbete) är gräs- och örtbärande betesmark som inte tidigare varit åker. Temporärt kan också slåttervallar för höproduktion användas som bete. Inom

(25 av 176 ord)

Betesväxter

De vanligast betesväxterna återfinns bland gräs och ärtväxter. Viktiga vallgräs är

(11 av 64 ord)

Betets betydelse

Djurskyddsbestämmelser anger att nötkreatur ska beredas betesgång under en viss del av året. Betesdjur kan vidare vara en garanti för att

(21 av 149 ord)

Bete som foder

Bete utnyttjas av framför allt hästar och idisslare och ger normalt ett väl balanserat foder, som med

(17 av 120 ord)

Medverkande

  • Birger Granström
  • Josefine Lärn-Nilsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, bete. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bete