Under renässansen kunde en överstämma i flerstämmig komposition benämnas cantus (tidigare superius). Cantus planus (franska plainchant, engelska plainsong) kallas vanligen den katolska kyrkans enstämmiga sång (gregoriansk sång, cantus gregorianus), med tanke på dess relativt jämnlånga notvärden. Cantus figuralis eller figurativus (med rörliga stämmor)